jag hatar att vara kort!

på morgonen när jag vaknar har jag ofta extremt ont. inte bara lite ont, utan sådär så jag undrar om nån har självmordsbombat mina leder. imorse var ju en sån morgon.

så jag låg kvar i sängen extra länge för att vänja mig.

sen blev jag ju hungrig. och tänkte, "varför inte lite start med fil?" kom ut i köket och SJÄLVKLART är ju starten på högsta hyllan som inte jag når. och vi har ju ingen stol jag kan klättra upp på.

en del dagar skulle jag ha tänkt "jaja, då blir det väl en macka då". men inte idag! jag utstötte ett krigsvrål, hämtade en galge och macgyvrade ner den där jävla starten.

och fan vad gott det var.
boven i dramat