
zlatan ibrahimovic.
han var lite rolig den där frans.
maten, den funkade inte helt enkelt. jag fattar inte vad det är med mig. ofrivilliga ätstörningar? idag blev en av mina allra bästa bästisar nästan sur på mig. men jag lovar! jag försöker inte. jag är också lite orolig. antingen har inte magskiten släppt eller så har jag svårt att vänja mig vid att jag kan äta igen. jag klarade inte ens kinesmat i måndags, som är min favvo. och så känner man hur byxorna glider ner, linnena bylsar sig, bhn glappar. men tänker, nej, jag inbillar mig bara. men, så, efter ett halvår ställer jag mig på vågen. minus 8.5 kilo. och det betyder ju inte på något vis att jag är mager eller nåt. men att förlora nästan tio kilo utan att försöka är väl inte 100% positivt. men kanske är det det. kanske betyder det att jag äntligen har kommit igång med att röra mig ordentligt. jaja, jag går väl upp det igen. brukar inte vara så svårt (:
men sen är man ju tjej, och i spegeln ser man bara en tjockis. bah. jag skulle vilja vara annorlunda. på den fronten i alla fall. men nu, resten av disken och dammsugning och dammning. yay!